Fyra färgers jul

Den natten då Herrens Jesus blev född
vaktade fyra änglar vid krubban där han låg.
Det var ängel Röd, ängel Blå, ängel Grön och
jonej, inte ängel Gredelin, utan ängel Vit.

Ängel RÖD
är en låga som sprakar och gnistrar
och sakta viskar:
”Älska, människa!”
Ängel Röd är så full av
dansande energi och känsla 
att det nästan känns oroligt.
Ängeln är kärlekens eld
som värmer i natten,
som motar mörkret, 
som fördriver rädslan.
Det är kampglöd och fantasi.

Ängel Röd böjer sig ner över barnet 
och viskar:
”DU
är min väntan
ett brinnande tålamod
hjärtats rödaste eld.
Det här är min gåva:
Kärlek! 
Jag lär dig att älska.”

Ängel BLÅ
är en vårvind fylld av doft
som smekande viskar: 
”Tro, människa!!”
Ängel Blå blåser vart hon vill.
Är hon morgonbris eller kvällsvind,
gryningsljus eller skymningsblå?
Är hon nostalgi eller framtidsdröm?
Öser ängeln ur det förgångna
eller öppnar sinnenas horisont
för det som inte ännu finns?

Ängel Blå rör sig på gränsen
(som i och för sig alla änglar gör).
Det finns ett vemod hos ängel Blå,
som samtidigt är ett mod.
Välmod.

Ängel Blå böjer sig ner över barnet 
och viskar:
”DU
är min väntan
min blå längtan efter det
hem som finns i varje hjärta
och där ingen någonsin har varit.
Det här är min gåva:
”Tro
som ger vingar!
Jag lär dig att tro.”

Ängel GRÖN
är en knopp på en kvist
sprängfylld av spänst och förväntan
som viskar vårligt:
”Hoppas, människa!”

Ängel Grön är full av tillförsiktens 
stilla kraft. Han är beredd.
Rotad i jorden.
Allt vibrerar av en stilla glädje
och visshet.
Ängeln bär i sig vår och skog 
och gröna ängar.

Ängel Grön böjer sig ner över barnet
och viskar:
”DU
är min väntan
livets gröna knopp som
vet och bidar sin tid.
Min gåva är detta:
Hopp!
Jag lär dig att hoppas.”

Ängel VIT
bär ett hemligt namn.
Varje levande varelses
hemliga namn. 
Ängel Vit viskar:
”Var inte rädd, människa!”
Ängel vit är ljus och bländande mörker. 
Hen är störst och minst.
Hen är starkast och bräckligast.
Hen äger ingenting 
och kan därför vänta allt.

Ängel Vit böjer sig ner över barnet
och viskar:
”DU
är min väntan
en vintervit himmels horisont 
i mina tomma händer.
Det här är min gåva:
Ingenting.
Du behöver ingenting.
Var inte rädd!”

Den natten då Herrens Jesus blev född
vaktade fyra änglar
vid krubban där han låg.
De sjöng sin vackraste sång i honom:
Sången om kärlek, om tro och om hopp,
och om att du inte behöver vara rädd!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

LIV BEHÖVER OCH SKAPAR STRUKTURER

LIVET ÄR EMERGENT

LIVETS MÅNGFALD