Ct4:16

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN ! nu ljusnar knoppar på världens mörka kvist nu sjunger stenarna om hopp och tålig väntan nu torkar blod och tårars hav till sist nu mjuknar hungerns hulling, släpper taget nu fyller gryning gråa skyttegravar nu fattar orden livets fattigdom och brist nu finns en doft som fyller sorgehuset och smeker fram allt som förlorats nu öppnas läppar till en första kyss HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

Den natten då Herrens Jesus blev född vaktade fyra änglar vid krubban där han låg. Det var ängel Röd, ängel Blå, ängel Grön och jonej, inte ängel Gredelin, utan ängel Vit. Ängel RÖD är en låga som sprakar och gnistrar och sakta viskar: ”Älska, människa!” Ängel Röd är så full av dansande energi och känsla  att det nästan känns oroligt. Ängeln är kärlekens eld som värmer i natten, som motar mörkret,  som fördriver rädslan. Det är kampglöd och fantasi. Ängel Röd böjer sig ner över barnet  och viskar: ”DU är min väntan ett brinnande tålamod hjärtats rödaste eld. Det här är min gåva: Kärlek!  Jag lär dig att älska.” Ängel BLÅ är en vårvind fylld av doft som smekande viskar:  ”Tro, människa!!” Ängel Blå blåser vart hon vill. Är hon morgonbris eller kvällsvind, gryningsljus eller skymningsblå? Är hon nostalgi eller framtidsdröm? Öser ängeln ur det förgångna eller öppnar sinnenas horisont för det som inte ännu finns? Ängel Blå rör sig på gränsen (som i och för sig alla ...

Nu har jag har lite funderat kring olika ämnen som kan fånga in något av vad liv är: frihet, identitet, emergens, mångfald, stabilitet, kommunikation. De är alla stora ämnen. De berör alla varandra. De inverkar på varandra och begränsar varandra. De är inte det enda man kan tänka på när man försöker förstå vad liv är. Mina funderingar blir därför inte färdiga. Från början var det klart att det inte är helt klart vad liv är.  Hur kan det definieras? Var går dess gränser? Jag ser ett mönster: Vad liv än är så trivs det bäst i ett gränsland som är öppet mot båda håll. Biologiska hotspots är ofta just sådana gränsområden, till exempel mellan hav och land, mellan skog och öken. Liv blomstrar där på gränsen mellan frihet och bundenhet; mellan identitet och förändring; mellan ’bara det’ och ’mycket mera än så’ (emergens); i mångfalden, i en flexibel stabilitet, i ett ständigt utbyte, en pågående kommunikation. Det kanske är så att livet mest ÄR det som händer ’mellan’. Livet är mellanrumm...

Liv är kommunikation. Det betyder att allt levande agerar och reagerar i sin miljö. Det påverkar sin omvärld, låter sig påverkas av den och reagerar på den. (Till omvärlden räknar jag då också andra levande varelser.) Kommunikation är att ge och ta emot. Den är en dans, ett balanserande mellan två poler, JAG (identitet) och DU (den andra). I allt som finns kan JAG möta DU. Men dansen kan hamna i obalans, snubbla och stagnera. Martin Buber skriver om hur DU kan degraderas till ett DET. Det blir ett objekt bara. Det finns andra okommunikativa sätt att förhålla sig på. JAGet kan bli diktator och dominera sin omvärld fullständigt. DUet, det främmande, uppslukas, utplånas. Det motsatta sättet är upplösning.  JAGet uppgår fullständigt i sin miljö. Ett tredje sätt att vara okommunikativ på är isolering. Då bygger man gränser, murar mot det omliggande. Det leder till att JAGet kvävs i sig själv, immunt för sin omvärld. Gemensamt för alla dessa okommunikativa sätt att vara är att de leder t...

Liv behöver struktur. Och liv skapar struktur. Struktur betyder att det finns en regelbundenhet i tillvaron. Det råder inte fullt kaos. Man kan förutse (i viss mån) vad som kommer att hända. Detta ämne tas upp in en intressant scifi-roman:   三体 (The Three-Body Problem) av den kinesiske författaren Liu Cixin. Romanen handlar bland annat om vad som skulle hända med livet på en planet som har sällskap av tre solar. Som kan vara fallet med vår närmaste stjärngranne i vintergatan, Alpha centauri. Tre solar gör att klimatet på en sådan planet blir nyckfullt. Livet blir väldigt komplicerat då! Liv använder föreliggande strukturer: det betyder att liv lär sig! Och liv skapar strukturer som det behöver. Det börjar med cellens vägg, som skapar en stabil miljö inuti. Större kroppar håller sig med skelett (innanför eller utanpå) som ger stadga. Människor stabiliserar sina miljöer med kläder, hus och samhällen. Och med ritualer kring morgon och kväll, sommar och vinter och så vidare...

Den mekanistiska världsbilden har fått sprickor. Visst beskriver naturlagarna en regelbundenhet som är verklig och som vi måste anpassa oss till. Samtidigt har kvantfysiken och kaos- och komplexitetsteorier öppnat vyn på en verklighet som är mera luddig och oförutsägbar än t ex biljardbollarnas rörelse på den gröna duken. Friheten är en grundläggande egenskap i naturens struktur. Den finns inbyggt djupt in i materiens väv. Livet kännetecknas av intention och av en förmåga att utnyttja dessa frihetens strukturer. Vi människor har nått en aldrig förut skådat nivå i denna förmåga. Därför har vi också ett stort ansvar. På teologiska kan man säga att Gud vill att liv och frihet finns för de är grogrunden för kärleken (och grogrunden för Gud som är kärlek.) Kyrkan borde därför vara en rörelse som stöder och befrämjar frihet (och därmed följande ansvar) på alla plan. Tyvärr har vi allt för ofta och kritiklöst allierat oss med makthavare och laggivare. Paulus skriver: ”Till frihet ha...