LIV BEHÖVER OCH SKAPAR STRUKTURER
Liv behöver struktur. Och liv skapar struktur.
Struktur betyder att det finns en regelbundenhet i tillvaron.
Det råder inte fullt kaos. Man kan förutse (i viss mån) vad som kommer att
hända.
Detta ämne tas upp in en intressant scifi-roman: 三体 (The Three-Body
Problem) av den kinesiske författaren Liu Cixin. Romanen handlar bland annat om vad som skulle hända med livet på en planet som har sällskap av tre solar. Som
kan vara fallet med vår närmaste stjärngranne i vintergatan, Alpha centauri. Tre solar gör att klimatet på en sådan planet blir nyckfullt. Livet blir väldigt komplicerat då!
Liv använder föreliggande strukturer: det betyder att liv lär sig! Och
liv skapar strukturer som det behöver. Det börjar med cellens vägg, som skapar
en stabil miljö inuti.
Större kroppar håller sig med skelett (innanför eller
utanpå) som ger stadga. Människor stabiliserar sina miljöer med kläder, hus och samhällen. Och med ritualer kring morgon
och kväll, sommar och vinter och så vidare.
Behovet av struktur måste alltid balansera med behovet av frihet! (Se inlägget om Frihet). Strukturer får inte vara för strikta (men inte för lösa heller). Och de behöver ses över med jämna mellanrum (här har vi Reformationsdagens tema!)
I våra strävanden efter strukturer måst vi ta hänsyn till alltings föränderlighet och förgänglighet. Många av livets strukturer är tidsbundna. De är rytmer. Det är väl det som Gud lovar Noa: ”Så länge jorden består skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra att skifta.” 1 Mos 8
Men strukturer är inget självändamål. De kan kväva livet när de hårdnar och
blir allt för strikta. Och så finns det inte en allmän, evig struktur - som
passar alltid, överallt och för alla.
Därför måste kyrkan sträva efter att vara samtidigt stabil och föränderlig i tiden.
Kommentarer
Skicka en kommentar