LIVET ÄR EMERGENT

Vad är liv egentligen?
Det är på ett sätt helt uppenbart - i många fall.
Men samtidigt är det svårt att definiera.

Inom naturvetenskapen har man kommit fram till bl a följande kännetecken för liv:

Liv finns där det finns:

1) öppenhet  2) kommunikation med omvärlden 3) stabil struktur 4) mångfald 5) emergens (kan inte reduceras till detaljerna) 6)  identitet i föränderligheten 7) frihet.

Jag funderar här under hösten, vad denna insikt kan betyda för vår tro på Gud som livets skapare och vår roll som kyrka.

 5) Livet är emergent: det kan inte reduceras till detaljerna.

Ett träd är ett träd.
Två träd är två träd.
Hundra träd är en skog.
Var går och vad är gränsen mellan ’några träd’ och ’en skog’?

Det finns många fenomen där ”helheten blir mer än summan av delarna” (Aristoteles). Detta kallas emergens: något dyker upp (lat: emergere) som inte direkt kan härledas ur det som fanns förut.
Universums utveckling från begynnelsen mörka hav av ren energi till en obegriplig mångfald av världar och varelser är emergent.
Livet är ett emergent fenomen: ur en hop molekyler och ämnen uppstår någonting som inte fanns där förut.
Det gäller ännu mera på följande nivå: livets väv. Där tillför de levande varelsers gemenskap ännu en ny dimension: många träd kan bli en skog.
Men emergens är en process som inte direkt går att styra. Man kan bereda grund för den. Det gör man genom att tillåta och stödja mångfald, och genom att delvis släppa taget. Det behövs struktur, men också ett mått av instabilitet och frihet. Naturskydd handlar därför i viss mån om att lämna naturen åt sig själv. En allt för strikt struktur, hierarki och styrning förhindrar emergens. Här ligger skillnaden mellan en maskin och en organism!
Det här tänket kan överföras på mänskliga gemenskaper som t ex kyrkan.
Aposteln Paulus kallar denna nya dimension ”Kristi kropp”.
Kristi kropp består bara av – och är samtidigt mer än -
summan av de enstaka medlemmarna.
Också här gäller att mångfald och en rätt blandning av struktur och frihet är förutsättningar för detta emergenta fenomen: men det går inte att framkalla eller styra.
Vi kan hålla igång ett församlingsmaskineri.
Men det är Anden som skapar kyrkan.
(Tidigare funderingar finns på min facebook-sida Omsorgsprästen Claus)