Ct4:16

Liv behöver struktur. Och liv skapar struktur. Struktur betyder att det finns en regelbundenhet i tillvaron. Det råder inte fullt kaos. Man kan förutse (i viss mån) vad som kommer att hända. Detta ämne tas upp in en intressant scifi-roman:   三体 (The Three-Body Problem) av den kinesiske författaren Liu Cixin. Romanen handlar bland annat om vad som skulle hända med livet på en planet som har sällskap av tre solar. Som kan vara fallet med vår närmaste stjärngranne i vintergatan, Alpha centauri. Tre solar gör att klimatet på en sådan planet blir nyckfullt. Livet blir väldigt komplicerat då! Liv använder föreliggande strukturer: det betyder att liv lär sig! Och liv skapar strukturer som det behöver. Det börjar med cellens vägg, som skapar en stabil miljö inuti. Större kroppar håller sig med skelett (innanför eller utanpå) som ger stadga. Människor stabiliserar sina miljöer med kläder, hus och samhällen. Och med ritualer kring morgon och kväll, sommar och vinter och så vidare...

Den mekanistiska världsbilden har fått sprickor. Visst beskriver naturlagarna en regelbundenhet som är verklig och som vi måste anpassa oss till. Samtidigt har kvantfysiken och kaos- och komplexitetsteorier öppnat vyn på en verklighet som är mera luddig och oförutsägbar än t ex biljardbollarnas rörelse på den gröna duken. Friheten är en grundläggande egenskap i naturens struktur. Den finns inbyggt djupt in i materiens väv. Livet kännetecknas av intention och av en förmåga att utnyttja dessa frihetens strukturer. Vi människor har nått en aldrig förut skådat nivå i denna förmåga. Därför har vi också ett stort ansvar. På teologiska kan man säga att Gud vill att liv och frihet finns för de är grogrunden för kärleken (och grogrunden för Gud som är kärlek.) Kyrkan borde därför vara en rörelse som stöder och befrämjar frihet (och därmed följande ansvar) på alla plan. Tyvärr har vi allt för ofta och kritiklöst allierat oss med makthavare och laggivare. Paulus skriver: ”Till frihet ha...

Livet strävar efter mångfald. Strävan efter mångfald växer fram ur jakten efter tillgångar. Det handlar delvis om att nischa sig (à la Göte Strandsjö: ”Jag kan inte vad du kan, du kan inte vad jag kan”). Och delvis handlar det om att konkurrera om samma resurser. Men till skillnad från en simplifierande darwinistisk tolkning växer samtidigt med nischandet och konkurrensen också samarbete och kooperation fram som viktiga faktorer för livets utveckling.  Det gäller på nästan alla nivåer: själva byggstenen för de flesta livsformerna, cellen, är ett samarbete, en symbios, mellan två olika, mera ursprungliga livsformer (arkéer och bakterier).  Också större organismer klarar sig sällan (aldrig?) ensamma: lavar är ett samarbete mellan svampar och alger (eller bakterier.) Träd samarbetar med svampar, blommor med bin.  Det finns uppskattningar att en mänsklig kropp innehåller lika många mikrober som egna kroppsceller, d v s nånting i storleksordning med 10 14 ! En del av dess...

Vad är liv egentligen? Det är på ett sätt helt uppenbart - i många fall. Men samtidigt är det svårt att definiera. Inom naturvetenskapen har man kommit fram till bl a följande kännetecken för liv: Liv finns där det finns: 1) öppenhet    2) kommunikation med omvärlden  3) stabil struktur  4) mångfald  5) emergens (kan inte reduceras till detaljerna)  6)  identitet i föränderligheten  7) frihet. Jag funderar här under hösten, vad denna insikt kan betyda för vår tro på Gud som livets skapare och vår roll som kyrka.  5)  Livet är emergent: det kan inte reduceras till detaljerna. Ett träd är ett träd. Två träd är två träd. Hundra träd är en skog. Var går och vad är gränsen mellan ’några träd’ och ’en skog’? Det finns många fenomen där ”helheten blir mer än summan av delarna” (Aristoteles).  Detta kallas emergens: något dyker upp (lat: emergere) som inte direkt kan härledas ur det som fanns förut. Universums utveckling från begynnel...